Internprissättning inom koncern (transfer pricing)

Problematik med transfer pricing uppkommer så snart gränsöverskridande transaktioner sker mellan två företag inom samma intressegemenskap. Det kan gälla försäljning av varor, tjänster, upplåtelser, hyror, lån, krediter etc. 

Inom OECD har på sista tiden bedrivits ett projekt benämnt BEPS (Base Erosion Profit Shifting) vilket resulterat i ett antal rapporter. Projektets syfte har varit att åstadkomma beskattning av företag med verksamhet i flera stater, där värde faktiskt skapas. Vinster ska inte kunna allokeras dit skatten är lägst utan ska tas upp där verkliga och betydelsefulla aktiviteter äger rum.

Inom EU har kommissionen kommit med förslag på åtgärder som på liknande sätt ska motverka internationell skatteplanering.

Detta resulterar successivt i kraftigt verkande lagstiftning i såväl Sverige som många andra länder bland annat med avseende på tillämpning och dokumentation av internpriser på gränsöverskridande transaktioner mellan företag i intressegemenskap (transfer pricing). Samtidigt är området prioriterat inom Skatteverkets kontrollverksamhet.

Sedan länge gäller internationellt den så kallade armlängdsprincipen som går ut på att transaktioner mellan företag som är i intressegemenskap ska ske till samma priser som mellan oberoende företag. Det ska med andra ord inte gå att föra över vinster från ett land till ett annat genom en prissättning som inte är affärsmässigt motiverad.

Den svenska bestämmelsen finns i 14 kap. 19 § inkomstskattelagen. Där framgår att inkomsten av näringsverksamhet i Sverige kan korrigeras om den blivit lägre till följd av avtalsvillkor som avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sinsemellan oberoende näringsidkare.  I de svenska skatteavtalen med andra stater finns i allmänhet en motsvarande bestämmelse.

Tillämpningen av bestämmelsen har i praktiken visat sig svår för Skatteverket eftersom det ofta inte finns några direkt jämförbara marknadspriser. Dessutom ska prissättningen enligt svensk praxis bedömas i ett helhetsperspektiv vilket innebär att ett lågt pris på en transaktion har kunnat uppvägas av ett högre pris på en annan transaktion.

För att underlätta tillämpningen av armlängdsprincipen har OECD utfärdat riktlinjer; Transfer Pricing Guidelines for International Enterprises and Tax Administrations. Dessa riktlinjer har uppdaterats och förtydligats inom BEPS-projektet.

Riktlinjerna är i och för sig inte legalt bindande men de anses i praxis ge en bra vägledning och en balanserad belysning av problematiken. Där beskrivs fem metoder för att komma fram till marknadsmässigt pris; Comparable Uncotrolled Price Method (CUP), Resale Price Method (RPM), Cost Plus Method (CPM), Profit Split Method (PSM) och Transactional Net Margin Method (TNMM).

CUP innebär att man utgår från om möjligt jämförbara varor och tjänster och justerar för olikheter. RPM utgår från slutpriset till oberoende kund och reducerar detta pris med lämplig marginal för återförsäljarens kostnader och vinst. CPM utgår från kostnaden för att producera en vara eller tjänst och ett lämpligt vinstpåslag görs. PSM innebär att en intern koncernvinst fördelas på ett ekonomiskt välgrundat sätt mellan de företag som bidragit till koncernvinsten.  TNMM utgår från en jämförelse av rörelseresultatet, relaterat till exempelvis omsättning eller tillgångar, med oberoende jämförbara företag.

Vissa områden har tillägnats särskilda kapitel. Det gäller t.ex. immateriella tillgångar och tjänster. Transaktioner med immateriella tillgångar som patent och varumärken är ofta svåra att värdera. Samtidigt kan sådana tillgångar vara de som i första hand är vinstdrivande i en koncern. De kan upparbetas internt och överlåtas eller upplåtas. Då uppstår svåra värderingsproblem.

Även tjänster kan vara svåra att värdera och att urskilja. De kan utföras från moderbolaget eller från särskilda funktionsbolag och vara gemensamma för flera bolag. Nyttan av tjänsterna kan ifrågasättas om inget identifierat behov eller kommersiellt värde syns. Ibland tillämpas en avtalsrättslig konstruktion (Cost Contribution Arrangement; CCA) där kostnader och risker som är gemensamma fördelas. CCA behandlas i särskilt kapitel i riktlinjerna.

Synnerligen detaljerade regler gäller i Sverige och även i andra stater om dokumentation av internpriser. Dokumentationen ska bl.a. beskriva företagen, deras verksamhet, art och omfattning av interna transaktioner, funktioner, risker och jämförbarhet samt vald prissättningsmetod. Dokumentationen ska kunna visas upp för såväl svenska som andra inblandade länders skattemyndigheter och kan med fördel upprättas på engelska i många fall.

Skattepunkten AB har gedigen erfarenhet inom detta skatteområde och kan hjälpa till med analys av transaktioner, val av prissättningsmetod och med att upprätta nödvändig dokumentation. 

Tveka inte, kontakta oss idag, för att få hjälp utav en av våra erfarna skatteexperter!

Ring oss VISA TELEFONNUMMER eller skicka in vårt kontaktformulär